jag pratade med mamman i familjen igår och det gick jättebra!
hon förstod precis vad jag menade när jag sa att jag inte vet när jag har fri tid och när jag ska jobba.. vi kom iallafall överens om att vissa dagar jobbar jag mer, andra mindre. så att jag har tid att åka in till guildford eller om jag vill ha en extra lång helg och åka till exempelvis london.
hon sa även att hon är mycket besviken på sina barns beteende och att jag absolut inte får ta det personligt. dom har haft en au pair i ett år som slutade i mars och efter det så hade dom en au pair som det inte funkade så bra med. självklart förstår jag att barnen saknar sin gamla au pair, hon hade ju ändå varit här i ett år! det är en jäkligt lång tid om man själv bara är fem år.. och att det inte funkade med au pairen som kom efter försvårar också alltihop.
men det blir faktiskt bättre för var dag som går! känns jättebra!

(rekommenderar verkligen att man som au pair säger till nästan direkt om det känns som att man jobbar på tok för mycket, eller om det är något annat som inte stämmer! låter man det fortsätta för länge så tror familjen att man orkar med det och då kan det nog vara svårare att få jobba mindre/whatever)

pratade med mamma och alexander i telefon idag, kändes underbart! försökte ringa pappa också, men det funkade inte av någon anledning? hmm.. får testa någon annan dag.


so long!