en vecka och två dagar. så länge sen är det jag bloggade senast..
när jag har haft tid så har jag inte haft ork och tvärtom.

jag gillar "min" familj och dom är jättetrevliga och snälla (med vissa undantag hos barnen). men jag har aldrig riktigt haft "egentid" under dagen. det har hela tiden känts som att jag måste göra något i hemmet, eftersom dom ändå ger mig tak över huvudet och mat på bordet. vilket inte är helt rätt eftersom jag är anställd och betald att arbeta fem timmar om dagen, inte tio.
jag har liksom känt mig dålig och lat så fort jag dragit mig upp på mitt rum för att kolla mailen, facebook eller ringa någon. fast jag flera gånger har blivit tillsagd av vänner och familj att jag inte ska låta dom utnyttja mig så har det ändå inte känts bra att säga nej när dom så snällt frågar "bella could you be kind and hoover downstairs, please?". liksom, vad ska jag svara på det? "no, I'm busy sitting in my room watching re-runs of friends"?.

men efter att ha träffat irene och sara* så har jag bestämt mig att nu får det vara nog. när jag berättade för dom hur jag hade det i min familj så blev sara alldeles chockad, men irene förstod precis hur det var. hon hade själv varit med om exakt samma sak. men hade efter två månader satt ner foten och sagt att hon inte orkar ha det så längre. det kändes bra att prata öga mot öga med någon som förstår i vilken sits man är. det gav mig lite mer självförtroende och den där extra pushen som behövs. så jag har bestämt mig för att prata med mamman i familjen imorgon och ta upp det här med henne. jag lovar att uppdatera bloggen och skriva exakt hur det går.

*irene och sara är två au pairer som jag träffade igår inne i guildford. sjukt trevliga tjejer som jag deffinitivt ska träffa igen! kändes jättebra att prata med några jämnåriga som sitter i samma båt som en själv! irene är svensk och ska stanna ett år, hon kom i jan-feb (minns inte riktigt när) och sara är tysk och ska bara vara här ett halvår så hon åker hem redan i juli tror jag det var.. förresten! sjuuuukt skum grej! irene är född tjugosjätte september nittonhundranitto, PRECIS som jag! väldigt oväntat!


har börjat sakna alla där hemma.. två veckor utan att se familjemedlemmar som man ser varje dag är faktiskt jobbigt. grymt mycket jobbigare än när man är på resa. för då vet man iallafall att man snart ska hem och se dom igen. jag vet ju inte ens när jag kommer se dom nästa gång.. (förhoppningsvis så blir det till min födelsedag, men det är inte helt bestämt än).


puss och kram till allihopa <3